Lufthalter

Verksamheters inventering och rapportering av utsläpp till luft är förknippade med osäkerheter. Mätningar av lufthalter i bakgrundsmiljön fyller därför en viktig funktion för att bekräfta att luftföroreningarna över Sverige minskar i takt med de utsläppsminskningar av långväga luftföroreningar som rapporteras från Europa.

Från Värmlands läns luftvårdsförbunds mätplatser finns långa tidsserier med månadsvisa mätningar av lufthalter av kvävedioxider (NO2), ammoniak (NH3) och svaveldioxid (SO2).

Kvävedioxid
Lufthalterna av kvävedioxid i Värmland utanför tätort beror av en kombination av långväga transporterade luftföroreningar från Europa, men även över hela norra halvklotet, samt lokala utsläpp till luft i Värmland och resterande delar av Sverige.

Vid Södra Averstad påbörjades kvävedioxidmätningarna 1993 och vid Blåbärskullen år 2001.

Lufthalterna av kvävedioxid är högre vid Södra Averstad än vid Blåbärskullen, troligen beroende på dess läge närmare utsläppskällor. Halterna är högre vintertid än sommartid, eftersom det generellt sker mer av olika typer av förbränningar vintertid.

Resultaten från 2020/2021 visar att lufthalterna av kvävedioxid har sedan 2001 minskat med 38 procent vid Södra Averstad och med 48 procent vid Blåbärskullen.

Ammoniak

Vid Södra Averstad påbörjades ammoniakmätningarna 2010 och vid Blåbärskullen påbörjades de år 2001.

Lufthalterna av ammoniak är numera ungefär lika höga vid Södra Averstad som vid Blåbärskullen och lika höga under sommar och vinter. Lufthalterna av ammoniak på kalenderår har inte förändrats sedan 2001.

Svaveldioxid

Lufthalter av svaveldioxid mäts vid Södra Averstad och Blåbärskullen. Vid Södra Averstad påbörjades svaveldioxidmätningarna 1993. Vid Blåbärskullen påbörjades mätningarna 2001.

Lufthalterna av svaveldioxid 2020/2021 har sedan 2001 minskat med 54 procent vid Södra Averstad och med 37 procent vid Blåbärskullen.

Se de senaste uppgifterna under Mätresultat.